Om Ozonmätnätet

Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljö påverkas av olika geografiska förutsättningar. I en större, regional skala bestäms ozonförekomsten av hur förorenade luftmassor med ozonbildande ämnen transporteras från kontinentala och södra Europa samt från de brittiska öarna och ger upphov till ozonbildning över Sverige. Olika delar av södra Sverige påverkas i huvudsak av förorenad luft med ursprung från olika delar av Europa. När luftmassorna kommer in över land deponeras ozon mot mark och växtlighet, vilket gör att ozonhalterna i huvudsak avtar norrut. Tillsammans har dessa regionala variationer använts som grund för att dela upp ozonförekomsten i södra Sverige i fem olika zoner; kust-, central, västlig, östlig och nordlig zon.

Utöver den variation i ozonförekomst som finns på regional skala, finns även en variation som bestäms av geografiska variationer på den lokala skalan, med en upplösning på ca 10-talet kilometer. Denna lokala variation beror i första hand på uppkomsten av nattliga lufttemperaturinversioner som leder till en stabilisering av luftskikten. Under förhållanden med stabil skiktning av luftlagren sker en deposition av ozon mot mark och växtlighet, utan att ozon ”fylls på” från högre liggande luftlager. Detta leder till att ozonhalterna under sådana förhållanden kan närma sig noll. När sedan energin från solen bryter upp luftens stabila skiktning tar det en tid innan ozonhalterna vid en dylik plats når upp till den nivå som motsvarar en regional ozonhalt. Hur stabil den nattliga lufttemperaturinversionen är beror till del på den geografiska variationen på lokal skala. Dessa lokala variationer har använts som grund för att indela lokalerna som ingår i ”Ozonmätnätet i södra Sverige” i tre olika kategorier; kustnära, höglänta och låglänta.

Den geografiska uppdelningen av lokalerna i södra Sverige har således baserats på fem olika zoner och inom varje zon för tre olika kategorier av platser, se kartan ovan.