Konsumentmakt räcker inte – så ska plastskräpet minska
Nedskräpningen i hav och natur har uppmärksammats stort på sistone och på onsdagen presenteras utredningen Hållbara plastmaterial. En av de viktigaste slutsatserna från utredningen är att det går att vända trenden och skapa en hållbar plastanvändning, skriver regeringens särskilda utredare och IVL:s avfallsexpert Åsa Stenmarck i en debattartikel i Dagens Industri.
Debattartikeln publicerades i Dagens Industri den 19 december 2018. Läs den här: Konsumentmakt räcker inte – så ska plastskräpet minska Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.
Plastic is fantastic – så sades det på 1950-talet då plastens möjligheter kändes obegränsade. Här fanns ett material som var både billigt, slitstarkt och lätt att forma till olika produkter för olika behov. Föga anade man då att det var precis de här egenskaperna som skulle göra att vi 65 år senare nås av nyheter som ”mer plast än fisk i haven 2050” eller ”stor mängd av plasten som vi inte vet var den tagit vägen”.
Rätt använt är plast ett fantastiskt material. Det hjälper oss att spara bränsle och energi, det bidrar till att göra produkter återanvändningsbara och ger oss möjligheter att leva det liv vi är vana vid i dag.
Trots detta kvarstår faktumet – genom vår plastanvändning har vi skapat ett miljöproblem som vi måste lösa. Den stora mängden plast som vi hittar i naturen vittnar om att vi måste bli bättre på att ta hand om den plast som vi sätter på marknaden.
Med anledning av det har jag under 2018 lett utredningen ”Hållbara plastmaterial” (M2017:60). En av de viktigaste slutsatserna från utredningen är att det går att vända trenden och skapa en hållbar plastanvändning. Men för att det ska vara möjligt måste vi öka samarbetet och kommunikationen på flera håll. Det går inte att tro att omställningen ska komma genom konsumentmakt. Det krävs styrmedel men också mod att våga gå före. Därför föreslår jag följande:
Inrätta en nationell plastresurs
Det behövs en person som får ansvar för att nationellt driva och samordna frågan samt ta fram etappmål som kopplar till en hållbar plastanvändning under vilket olika aktörer kan skapa sina åtaganden. Satsningen kan genomföras som en fortsatt utredning eller inom delegationen för cirkulär ekonomi.
Minska den onödiga användningen av plast
Det viktigaste vi kan göra är att våga fundera över vår konsumtion i stort och minska den onödiga användningen av plast.
Regeringen: driv på det förebyggande arbetet genom att ge statliga myndigheter en skyldighet att förebygga avfall och tydliggör att inköp och upphandling ingår i det arbetet. Minska användandet av engångsartiklar i den offentliga förvaltningen.
Offentliga aktörer: verka som föregångare när det gäller plastanvändning i stort, dels genom proaktiva avfallsförebyggande beslut, dels genom att använda offentlig upphandling av varor och tjänster som ett verktyg för att ställa om till en mer hållbar användning av plast.
Privata aktörer: se över var i den egna verksamheten förbättringar kan göras, vad det är för typ av produkter som företaget erbjuder samt hur kunderna kan påverkas till att göra mer medvetna val.
Rätt plast på rätt plats
Välj det material som är mest resurseffektivt givet den funktion som ska åstadkommas.
Regeringen: satsa på forskning om möjligheter att byta plast mot plast samt plast mot andra material utifrån klimatperspektiv och andra miljöpåverkansfaktorer som återvinningsbarhet och nedskräpning.
Offentliga och privata aktörer: kartlägg plastströmmarna i verksamheten och tänk funktion, design och material i kombination med resurseffektivitet.
Slut cirkeln – se till att plasten går att återvinna
För att kunna återvinna mer plast behöver den återvunna plasten bli mer konkurrenskraftig samt att spårbarheten behöver förbättras.
Regeringen: tillsätt en fördjupad utredning om ekonomiska styrmedel för att öka efterfrågan på återvunnen råvara. Stöd arbetet med att förbättra spårbarheten av kemikalier i återvunna produkter.
Offentliga aktörer: ställ krav på återvunnen råvara och återvinningsbara produkter vid upphandling.
Privata aktörer: gå före lagstiftningen vad gäller utfasning av farliga ämnen. Ställ krav på innehåll av återvunnen råvara och på återvinningsbara produkter i den egna kedjan.
Skapa förutsättningar för förnybar plastråvara
Det är viktigt att återvinningsbarheten, i flera cykler, står i fokus för de produkter man skapar oavsett material och råvara. Termerna ”biobaserad” eller ”bionedbrytbar” som blir allt vanligare i marknadsföringen av plast missförstås lätt av konsumenter.
Regeringen: stöd företagens arbete för en acceptans för massbalansberäkning för biobaserad och återvunnen råvara likt det system vi har i handeln med el. På så sätt kan man underlätta en omställning till andra råvaror för systemet i stort utan att detaljstyra.
Offentliga och privata aktörer: samverka för att hitta optimala avvägningar mellan materialval och råvarukällor.
Ett system kan inte ses som hållbart och cirkulärt om det läcker resurser ur det. Minst 300 miljoner ton plast produceras i världen varje år. Totalt används åtta procent av världens olja till plasttillverkning. Stora värden går förlorade ur systemet i dagsläget. En del av förslagen som lyfts fram i utredningen ligger nära till hands att agera på.
Om vi alla försöker tänka på plasten som ett material lika dyrbart som guld skulle en del av omställningen kanske kännas lättare. För vem vill att guld ska försvinna ut i världshaven, tappa i värde vid återvinning eller helt enkelt bara slösas bort?
Åsa Stenmarck, regeringens särskilda utredare och avfallsexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet
Prenumerera på våra nyhetsbrev