Miljömålen äventyras – med tillstånd
Tillståndspliktiga verksamheter står för en betydande del av den samlade miljöpåverkan från samhället. För miljömålen Giftfri miljö och Begränsad klimatpåverkan handlar det om så mycket som hälften av miljöpåverkan som orsakas av verksamheter som fått tillstånd helt enligt gällande lagar och regler. Detta systemfel i den svenska tillståndsprocessen måste åtgärdas om miljömålen ska kunna uppnås, skriver forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet i en debattartikel i Dagens Samhälle.
Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 2019-03-14, läs den här ”Miljömålen äventyras – med tillstånd” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.
Omställningen till ett hållbart samhälle går för långsamt. För klimatet framstår situationen akut, men läget är allvarligt på flera andra områden. Den senaste uppföljningen av Sveriges miljömål visar att 14 av 16 mål troligtvis inte kommer att uppnås till 2020 – trots att riksdagen beslutade om dessa redan 1999. Det betyder att vi i Sverige inte når upp till nödvändiga mål för att klara klimatet och den biologiska mångfalden, och att vi fortsätter att exponeras för farliga kemikalier i vår vardag. Under samma period har en lång rad verksamheter sökt och fått tillstånd enligt miljöbalken för till exempel exploatering av naturresurser och industriella verksamheter, utan att tydligt ta hänsyn till huruvida de underlättar och inte försvårar uppfyllandet av miljömålen.
Inom ramen för ett pågående projekt finansierat av Naturvårdsverket har vi genomfört en kartläggning av den sammanlagda miljöpåverkan från verksamheter som prövas för miljötillstånd i Sverige; industrier, reningsverk, avfallsanläggningar, vägar, järnvägar, hamnar och andra tillståndspliktiga verksamheter. Vi har analyserat offentlig utsläppsstatistik och tagit del av en mängd publikationer och utvärderingar av de svenska miljömålen.
Vår studie visar att tillståndspliktiga verksamheter står för en betydande del av påverkan på miljömålen. För alla miljömål utom fyra finns en eller flera preciseringar där mer än tio procent av miljöpåverkan orsakas av dessa verksamheter. Det gäller till exempel miljömålen Giftfri miljö, Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning, Storslagen fjällmiljö och Grundvatten av god kvalitet. För spridningen av oavsiktligt bildade ämnen och användningen av särskilt farliga ämnen (Giftfri miljö) liksom för koncentrationen av växthusgaser (Begränsad klimatpåverkan) står de tillståndspliktiga verksamheterna för så mycket som 50 procent av den totala påverkan.
En del av denna miljöpåverkan regleras av särskild lagstiftning, inklusive EU:s ramdirektiv för vatten och handelssystem för utsläpp av koldioxid. Men merparten av miljöpåverkan styrs av den svenska tillståndsprocessen. Tillståndsgivande myndigheter, det vill säga miljödomstolar och länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer, ska väga in påverkan på miljömålen som en del av miljöbalkens allmänna hänsynsregler, men målen i sig är inte juridiskt bindande. Rådande praxis är att lokala förutsättningar och tillgänglig teknik väger tyngre i prövningarna av enskilda verksamheter än den samlade miljöpåverkan från alla tillståndspliktiga verksamheter. Med andra ord utgår man i nuläget inte ifrån vad miljön som helhet tål.
Att tillståndspliktiga verksamheter påverkar miljön är i sig inget nytt. Men omfattningen och betydelsen av denna påverkan för uppfyllandet av miljömålen har inte tidigare analyserats. De så kallade miljömålsmyndigheterna utvärderar årligen i vilken mån beslutade styrmedel är tillräckliga för att uppfylla miljömålen. Hittills har tillståndsprövningen enligt miljöbalken inte ingått, trots dess betydelse för miljöpolitikens utfall. Vår kartläggning tydliggör det ansvar som nu vilar på de myndigheter som reglerar miljötillstånden. Det är emellertid riksdagen som antagit miljömålen och det största ansvaret för uppföljningen av dessa måste ligga på den övergripande nivån.
Problemet är inte att enskilda aktörer inte följer lagen – tvärtom utgår vi från att lagar och regler följs. Vår slutsats är i stället att det handlar om ett systemfel som behöver åtgärdas, så att miljötillstånden utformas i enlighet med miljömålen. En sådan förändring behöver även analyseras med avseende på vilka konsekvenser detta skulle medföra, inte minst för verksamhetsutövare. Det krävs sannolikt insatser från både lagstiftaren, de olika aktörerna i tillståndsprocessen och miljömålsmyndigheterna. Att se till att detta blir verklighet är en viktig uppgift för den nya regeringen.
Mikael Malmaeus, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet
Erik Lindblom, MKB-expert, IVL Svenska Miljöinstitutet
Prenumerera på våra nyhetsbrev