Digitalisering ingen garanti för hållbarhet
Hållbarhet och digitalisering står högt på agendan i Almedalen. Men den nya smarta tekniken leder inte alltid till bäst effekt för miljön, skriver IVL:s digitaliseringsexpert Eva Stattin i en debattartikel i Ny Teknik.
Debattartikeln publicerades den 3 juli 2019, läs den här Digitalisering ingen garanti för hållbarhet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.
Att digitalisering och hållbarhet är komplexa utmaningar som kräver fokus och ledarskap är inget nytt för näringslivets ledare. Hur dessa megatrender kommer att påverka allt från produktion och konsumtion till affärsmodeller och global konkurrenskraft är strategiskt viktiga frågor för samhällsutvecklingen.
I Sverige kraftsamlar branscher och sektorer för att möta digitaliseringens möjligheter och utmaningar. Flera av våra nationella strategiska innovationsprogram handlar om just detta: att se till att digitaliseringen blir ett stöd för utvecklingen av de smarta och hållbara städerna, det hållbara byggandet och de hållbara materialflödena.
Även i årets Almedalsprogram syns intresset i utbudet av seminarier på temat. Söker man på begreppet hållbarhet får man hela 786 träffar, digitalisering ger 484 träffar, överlappen mellan begreppen är många, så det kommer pratas mycket på dessa teman under denna första vecka i juli.
Men faktum är att forskning om samspelet mellan digitalisering och hållbarhet inte ges något större utrymme. Däremot görs många antaganden om att digitalisering också resulterar i hållbarhet.
Företag som fötts under den digitala eran, som Spotify, Airbnb och Klarna, har genom sin förmåga att bemästra digital teknik med högt användarvärde i snabb takt etablerat sig. Med enkla lösningar som vi lärt oss att uppskatta, i kombination med helt nya affärsmodeller, har dessa företag satt press, inte bara på sina egna branscher, utan också på näringslivet i stort.
Alla vill hitta framgångsreceptet för smarta, skalbara lösningar som gärna också kan säljas in med löften om ökad hållbarhet. Hur den nya smarta tekniken påverkar miljön står dock sällan i fokus och för att säkra sambanden behövs mer forskning.
Ett exempel som belyser komplexiteten och utmaningarna är taxitjänsten Uber, som i delningsekonomins anda tagit plats på marknaden och stöpt om vår syn på taxiresor. Det finns mycket sagt och gjort vad gäller Ubers påverkan på ekonomiska och sociala faktorer, som arbetsrätt och skattefrågor. Intressant här är också att titta på miljöperspektivet, för det har visat sig att Uber i stället för att konkurrera med andra taxitjänster framför allt ersätter resor med kollektivtrafik. Det betyder att Uber, trots sin effektiva och användarvänliga app och höga krav på bilarnas miljöprestanda, påverkar vårt val av det för miljön bättre alternativet som kollektivtrafiken erbjuder.
Utan tvekan kan digitalisering hjälpa oss att nå hållbarhetsmålen, men för att säkerställa att det faktiskt blir så behöver den smarta teknikens effekter på miljön och klimatet följas upp och granskas kritiskt. Därför har såväl startups som etablerade företag som vill hitta framgångsreceptet för digitala produkter och tjänster mycket att vinna på att i större utsträckning ta hjälp av miljöforskningen. Inte minst för att mäta eventuella rekyleffekter i dagens teknikdrivna och oerhört snabba förändringstakt.
Därför behöver de som vill säkra att digitalisering också resulterar i långsiktig hållbarhet se till att alla aspekter av hållbarhet – såväl ekonomiska som sociala och miljömässiga – beaktas.
Här har miljöforskningen en särskilt viktig roll att fylla. Om vi tillsammans ser till att ta ett helhetsgrepp om digitaliseringens utmaningar och möjligheter så ökar förutsättningarna för att nå de globala hållbarhetsmålen.
Eva Stattin, expert hållbar digitalisering, IVL Svenska Miljöinstitutet
-
Magnus RahmbergGruppchef Processmodellering och digitalisering
Prenumerera på våra nyhetsbrev